Ligger här i sängen och bara funderar , funderar på allting. Skolan, framtiden, ... på vad som komma skall! Hur kommer allting sluta. Detta är ju början på min saga, men hur slutar den? Jag undrar om det finns någon som sitter och skriver min historia just nu. Dag för dag. Tänk om jag då skulle kunna gå in och skriva om den, göra mig till något helt annat än vad jag är. Bara för att se hur det skulle vara? Ja, det är en jättekonstig tanke, det vet jag. Men erkänn, ni skulle också vilja veta ungefär vad som kommer hända i erat liv.. Kanske inte detaljer, men kommer ni gifta er? Kommer ni plugga vidare ? Kommer ni uppnå era drömmar ? Jag är iallafall nästan helt säker på att vissa av mina drömmar kommer att uppfyllas. Det ska jag minsann se till. Jag sätter upp ett mål och ger inte upp förens jag har nått det. Tro mig.

Jag kommer ihåg när jag gick i 7an och (då blev man kär i alla). Jag var inne på Carlings tillsammans med Pania, och där stod han. Edvin. Han var verkligen den finaste jag hade sett. Han praoade där tillsammans med en annan tjej. Och jag var verkligen helt såld. Till saken. Han ignorerade mig, jag var en liten 13åring som hade en crush på någon jag inte kände medans han var ett år äldre och tyckte han var supermogen säkert. Iallafall, jag sa till mig själv den dagen att, "någon dag ska det bli han och jag" .. Och vet ni ? Två år senare var jag inne på Carlings igen, jag skulle kika på en jacka mitt i mellandagsrean. Jag gick ner en våning och vet ni? Där stod han igen.. på nästan samma ställe som två år tidigare. Kommer ihåg hur han tittade på mig och jag blev helt nervös, .. då gick jag ändå i nian och hade insett att man inte blev kär i utseendet. Men han var fortf. lika snygg enligt mig, hahah... Jag stannade därnere extra länge bara för att han var där. Senare den dagen gick jag tillbaka dit och tog tillfället i akt att hälsa på en gemensam vän (såg att han snackade med han).. och då passade jag på. Jag hälsade på min vän. Någon minut efter lämnade jag honom och hörde i bakrunden "Vem var det där ?! va heter hon?"

Det var Edvin som hade frågat om mig. Jag hade egentligen ingen aning om det och reagerade knappt. Men jag mötte den här gemensamma vännen nyår det året. Och han berättade hur Edvin hade tyckt att jag var så söööt osvosv. Jag hoppade av glädje inombords men jag var ju tvungen att spela cool ju? jag nickade lite flashigt och bad han ge mitt nummer till Edvin. Killen var för onykter och bad mig ta Edvins istället. Visst tänkte jag. Tio min senare kommer Edvin till stället jag var. Då hade vår gemensamma vän ringt dit honom och där stod vi som två fån, blyga som jag vet inte vad. Han stod där framför mig. Killen som jag absolut inte hade en aning om vem han egentligen var. Men som jag två år tidigare hade sagt att jag skulle bli tillsammans med.

Efter den dagen sågs vi, vi sågs lite till. Och vi blev tillsammans. Jag svävade på moln. Jag insåg att jag inte blev kär i hans utseende, utan honom... för den han var. Den bästa! Och det glömmer jag aldrig. Varför jag kom in på allt detta nu när jag inte ens är kär i han längre är att... man kan uppnå allt man vill. Detta kanske var ett dåligt exempel. Men det var ett exempel iallafall. ..