Saken är den att här tänker jag inte nämna något namn, absolut inget. Vilket jag inte brukar göra men ändå. Om man tittar på oss två som individer så har vi gått igenom mycket av samma saker. Vi är två helt olika personer och vi gör två helt olika saker, jag går i skolan, du har... ehm, jobb. Jag skulle inte kalla det jobb  att göra det du gör, snarare hobby man får betalt för, men du gör ju det . Vi är så olika. Jag kan inte låta bli att återkomma till det varje gång. Jag kommer sååå ihåg varje sekund av första gången jag "träffade" dig, haha. Det blir något att berätta för barnbarnen asså. Sedan dess har vi setts. Jaa, vi har väl det och varje dag tänker jag efter hur det är bäst att göra för mig, vad kommer hända? Ska jag stanna i detta och riskera allt ? Eller strunta i allt och gå miste om det som finns? Jag är så kluven. Egentligen är det bara Zarah som har varit i samma sits och vet hur detta känns. Men detta är något jag måste komma underfund med själv. Vi är två olika individer som smälter ihop på ett sätt jag verkligen gillar, och du också såklart. Jag är nog rädd, jag är nog bara så himla rädd. Jag har släppt allt en gång förr, och om jag gör det igen är jag rädd att samma sak händer igen. Jag har jättesvårt att öppna mig för vissa människor. Men att vi är så lika, och har varit med om samma saker (vissa), trots den lilla ålderskillnaden, ja, det väger in mycket hos mig. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska göra. Egentligen är det ett så himla enkelt val. Men ändå inte.

Detta är något jag måste tänka genom noga nu. Är det värt det ?